Som säljare, och då framförallt telefonförsäljare möts man av många fördomar.
Jag vill kanske inte påstå att det är mitt drömjobb, men för någon är det.
Är man duktig finns det stora pengar att tjäna.

Som säljare möter jag dagligen på många roliga människor, det varierar mellan dom som verkligen hatar just säljare och dom som faktiskt gillar att vi ringer till dom. Givetvis är det mest uppskattat att komma till dom som är trevliga tillbaka då det är vad mitt yrke egentligen går ut på - att vara trevlig, oavsett vad. Och några gånger i veckan kommer man fram till en kvinna eller man som man kommer minnas i evigheter. I denna kategorin tänker jag berätta om just dessa tillfällen.

Som en kick-off kör vi två historier på en gång!


Jag kom fram till en medelålders utländsk kvinna.

Jag presenterar mig och berättar vad jag vill få fram.
Kvinnan har lite svårt att förstå vad jag säger och ber mig ta om det lite mer tydligt.
Sagt och gjort.
Hon tycker att det låter som en bra ide och försäkrar sig om att hon har uppfattat det rätt.
Trevlig som jag givetvis är, tar jag mig tid till denna kvinna så hon känner sig säker.
När vi har gått igenom allting mycket noggrant och allting är klart säger jag tack för mig.
Då stoppar kvinnan mig och frågar vad jag hette, jag svarar och hon säger följande:

- Sandra, du är en underbar människa och säljare. Du har skött dig otroligt proffesionellt mot mig. Du är jätte snäll. Tack så hemskt mycket!

Glad i hågen vänder jag mig om och berättar vad hon sa till mig. Jag var så nöjd med mig själv att det kunde kvitta om jag fick provition eller ej. Det handlade inte längre om pengar, jag hjälpte henne, jag tog mig tid till henne, hon fick mig att känna mig som en god människa.


Jag kommer fram till en äldre man, vi kallar honom Sven.

Jag presenterar mig och berättar det jag vill få fram, som vanligt.
Mannen är i sin tur knäpp tyst, så jag babblar på som tusan för att hålla tempot uppe.
När jag är klar hinner jag ta en andningspaus på 2 sek.
Då hugger mannen tillbaka och mer eller mindre skriker argt:
- Har du pratat klart nu?
  Jag vill inte ha några jävla strumpor av er! Jag har blivit blåst!
  Och om du skickar det till mig så tar jag fram pistolen!
- Nej, men Sven. Så kan du ju inte säga.
- Nej, men jag är så arg. Jag har blivit blåst!
  Dom skickade något till mig som jag inte ville ha.
- Det var tråkigt, Sven. Men det kan inte jag hjälpa. Fick du rätt på det till slut?
- Nej, jag fick ju betala för skitet jag inte ville ha!
- Det var tråkigt, så får dom ju inte göra.
  Men om du inte vill ha några strumpor av mig så lovar jag att inte skicka några till dig.
  Ska vi säga så?
- JA!
  Sven harklar och småskrattar lite samtidigt som han önskar mig ett gott nytt år.