Ibland trivs jag med mitt yrke
Jag vill kanske inte påstå att det är mitt drömjobb, men för någon är det.
Är man duktig finns det stora pengar att tjäna.
Som säljare möter jag dagligen på många roliga människor, det varierar mellan dom som verkligen hatar just säljare och dom som faktiskt gillar att vi ringer till dom. Givetvis är det mest uppskattat att komma till dom som är trevliga tillbaka då det är vad mitt yrke egentligen går ut på - att vara trevlig, oavsett vad. Och några gånger i veckan kommer man fram till en kvinna eller man som man kommer minnas i evigheter. I denna kategorin tänker jag berätta om just dessa tillfällen.
Som en kick-off kör vi två historier på en gång!
Jag kom fram till en medelålders utländsk kvinna.
Jag presenterar mig och berättar vad jag vill få fram.
Kvinnan har lite svårt att förstå vad jag säger och ber mig ta om det lite mer tydligt.
Sagt och gjort.
Hon tycker att det låter som en bra ide och försäkrar sig om att hon har uppfattat det rätt.
Trevlig som jag givetvis är, tar jag mig tid till denna kvinna så hon känner sig säker.
När vi har gått igenom allting mycket noggrant och allting är klart säger jag tack för mig.
Då stoppar kvinnan mig och frågar vad jag hette, jag svarar och hon säger följande:
- Sandra, du är en underbar människa och säljare. Du har skött dig otroligt proffesionellt mot mig. Du är jätte snäll. Tack så hemskt mycket!
Glad i hågen vänder jag mig om och berättar vad hon sa till mig. Jag var så nöjd med mig själv att det kunde kvitta om jag fick provition eller ej. Det handlade inte längre om pengar, jag hjälpte henne, jag tog mig tid till henne, hon fick mig att känna mig som en god människa.
Jag kommer fram till en äldre man, vi kallar honom Sven.
Jag presenterar mig och berättar det jag vill få fram, som vanligt.
Mannen är i sin tur knäpp tyst, så jag babblar på som tusan för att hålla tempot uppe.
När jag är klar hinner jag ta en andningspaus på 2 sek.
Då hugger mannen tillbaka och mer eller mindre skriker argt:
- Har du pratat klart nu?
Jag vill inte ha några jävla strumpor av er! Jag har blivit blåst!
Och om du skickar det till mig så tar jag fram pistolen!
- Nej, men Sven. Så kan du ju inte säga.
- Nej, men jag är så arg. Jag har blivit blåst!
Dom skickade något till mig som jag inte ville ha.
- Det var tråkigt, Sven. Men det kan inte jag hjälpa. Fick du rätt på det till slut?
- Nej, jag fick ju betala för skitet jag inte ville ha!
- Det var tråkigt, så får dom ju inte göra.
Men om du inte vill ha några strumpor av mig så lovar jag att inte skicka några till dig.
Ska vi säga så?
- JA!
Sven harklar och småskrattar lite samtidigt som han önskar mig ett gott nytt år.
En arbetande ung kvinna
Idag, denna soliga men ack så blåsiga dag har jag fått ett jobb.
Telefonförsäljare ska jag vara igen. Ett yrke som jag faktiskt trivdes bra med tidigare, visst hade man dåliga dagar då allt gick åt skogen och alla man pratade med skällde och skrek på en för att man ringde och störde mitt i middagen. Berättade för en att ett jobb som telefonförsäljare var rena rama pesten. Dagar som dom fick man förlita sig på arbetskollegorna som oftast fick en på bra humör igen.
Vi satt ofta och skickade runt nummer till varandra där dom hade roliga telefonsvarare. Jag minns en familj som spelade gitarr och sjöng en text om att dom inte var hemma. En annan var en gammal man som viskade in hela sin text och lät så pervers han bara kunde. Det var kul.
Ibland kom man fram till super trevliga människor som man satt och pratade med som om dom vore mor eller farföräldrar åt en. Jag satt och pratade men en äldre man i säkert 50 minuter, vi pratade mest om katter. Men det var trevligt med ett sådant samtal även om jag inte sålde till honom. Han sa dock att han nästan ville köpa "vad det nu än är du säljer" bara för att jag var så snäll och trevlig.
Återigen till arbetskollegorna, jag fick många härliga vänner där. Sebbe, vi delade alltid godis och skrattade åt nya medarbetare. Sofie, vi åkte tåget tillsammans varje dag. Anna, lilla söta Anna, vi hade djupa diskutioner som oftast utartade sig till totalt skitsnack och naglar och killar. Också Sulle, världens roligaste människa. Jag skrattade åt och med honom varje dag.
På sommaren var där sjukt varmt inne i lokalen så vi hade en stor fläkt på golvet. Sulle känner väl att han vill skämta lite. Så han ringer ett samtal, personen svarar varpå Sulle lutar sig över fläkten och skriker "Hej, mitt namn är Johan, jag hoppar just nu fallskärm, men vill du ha VIASAT?" Alla i hela lokalen börjar asgarva och alla stackars människor i telefonen förstår nog ingenting.
Som sagt, telefonförsäljare.
Det är inte så dumt som man tror.