Idag, denna soliga men ack så blåsiga dag har jag fått ett jobb.
Telefonförsäljare ska jag vara igen. Ett yrke som jag faktiskt trivdes bra med tidigare, visst hade man dåliga dagar då allt gick åt skogen och alla man pratade med skällde och skrek på en för att man ringde och störde mitt i middagen. Berättade för en att ett jobb som telefonförsäljare var rena rama pesten. Dagar som dom fick man förlita sig på arbetskollegorna som oftast fick en på bra humör igen.

Vi satt ofta och skickade runt nummer till varandra där dom hade roliga telefonsvarare. Jag minns en familj som spelade gitarr och sjöng en text om att dom inte var hemma. En annan var en gammal man som viskade in hela sin text och lät så pervers han bara kunde. Det var kul.

Ibland kom man fram till super trevliga människor som man satt och pratade med som om dom vore mor eller farföräldrar åt en. Jag satt och pratade men en äldre man i säkert 50 minuter, vi pratade mest om katter. Men det var trevligt med ett sådant samtal även om jag inte sålde till honom. Han sa dock att han nästan ville köpa "vad det nu än är du säljer" bara för att jag var så snäll och trevlig. 

Återigen till arbetskollegorna, jag fick många härliga vänner där. Sebbe, vi delade alltid godis och skrattade åt nya medarbetare. Sofie, vi åkte tåget tillsammans varje dag. Anna, lilla söta Anna, vi hade djupa diskutioner som oftast utartade sig till totalt skitsnack och naglar och killar. Också Sulle, världens roligaste människa. Jag skrattade åt och med honom varje dag.

På sommaren var där sjukt varmt inne i lokalen så vi hade en stor fläkt på golvet. Sulle känner väl att han vill skämta lite. Så han ringer ett samtal, personen svarar varpå Sulle lutar sig över fläkten och skriker "Hej, mitt namn är Johan, jag hoppar just nu fallskärm, men vill du ha VIASAT?" Alla i hela lokalen börjar asgarva och alla stackars människor i telefonen förstår nog ingenting.

Som sagt, telefonförsäljare.
Det är inte så dumt som man tror.