Som säljare, och då framförallt telefonförsäljare möts man av många fördomar.
Jag vill kanske inte påstå att det är mitt drömjobb, men för någon är det.
Är man duktig finns det stora pengar att tjäna.

Som säljare möter jag dagligen på många roliga människor, det varierar mellan dom som verkligen hatar just säljare och dom som faktiskt gillar att vi ringer till dom. Givetvis är det mest uppskattat att komma till dom som är trevliga tillbaka då det är vad mitt yrke egentligen går ut på - att vara trevlig, oavsett vad. Och några gånger i veckan kommer man fram till en kvinna eller man som man kommer minnas i evigheter. I denna kategorin tänker jag berätta om just dessa tillfällen.

Som en kick-off kör vi två historier på en gång!


Jag kom fram till en medelålders utländsk kvinna.

Jag presenterar mig och berättar vad jag vill få fram.
Kvinnan har lite svårt att förstå vad jag säger och ber mig ta om det lite mer tydligt.
Sagt och gjort.
Hon tycker att det låter som en bra ide och försäkrar sig om att hon har uppfattat det rätt.
Trevlig som jag givetvis är, tar jag mig tid till denna kvinna så hon känner sig säker.
När vi har gått igenom allting mycket noggrant och allting är klart säger jag tack för mig.
Då stoppar kvinnan mig och frågar vad jag hette, jag svarar och hon säger följande:

- Sandra, du är en underbar människa och säljare. Du har skött dig otroligt proffesionellt mot mig. Du är jätte snäll. Tack så hemskt mycket!

Glad i hågen vänder jag mig om och berättar vad hon sa till mig. Jag var så nöjd med mig själv att det kunde kvitta om jag fick provition eller ej. Det handlade inte längre om pengar, jag hjälpte henne, jag tog mig tid till henne, hon fick mig att känna mig som en god människa.


Jag kommer fram till en äldre man, vi kallar honom Sven.

Jag presenterar mig och berättar det jag vill få fram, som vanligt.
Mannen är i sin tur knäpp tyst, så jag babblar på som tusan för att hålla tempot uppe.
När jag är klar hinner jag ta en andningspaus på 2 sek.
Då hugger mannen tillbaka och mer eller mindre skriker argt:
- Har du pratat klart nu?
  Jag vill inte ha några jävla strumpor av er! Jag har blivit blåst!
  Och om du skickar det till mig så tar jag fram pistolen!
- Nej, men Sven. Så kan du ju inte säga.
- Nej, men jag är så arg. Jag har blivit blåst!
  Dom skickade något till mig som jag inte ville ha.
- Det var tråkigt, Sven. Men det kan inte jag hjälpa. Fick du rätt på det till slut?
- Nej, jag fick ju betala för skitet jag inte ville ha!
- Det var tråkigt, så får dom ju inte göra.
  Men om du inte vill ha några strumpor av mig så lovar jag att inte skicka några till dig.
  Ska vi säga så?
- JA!
  Sven harklar och småskrattar lite samtidigt som han önskar mig ett gott nytt år.

Ni vet hur jag altid klagar på vår disk. Den blir större och större för varje sekund om går. Ja, det känns så iallafall. Och alla som tjatar om att diska efter varje måltid. Ja, det låter lätt och bra men vafan, om jag lagar mat vill jag först äta den och äter jag den blir jag mätt och när jag blir mätt vill jag vila och när jag väl har börjat vila vill jag helst vila fram till sängdax. Ni förstår vart jag vill komma va?

Nu har vi fått en diskmaskin, en bänkdiskmakin. Smidigt och bra.
Helt underbart. Jag har redan lastat in massa disk i den och det stinker något så fruktansvärt där inne. Den funkar nämligen inte. Eller funkar gör den men inte för tillfället, vi måste köpa ett nytt munstycke för att kunna koppla in den till vår vask. Och det ska vi försöka få tag på imorgon. Tack till  Bodil för vår nyfunna vän.

Nu ska vi se på en film, Gökboet. Får hoppas att den är bra och att vi över huvud taget hör ljudet, det blåser nämligen stom utomhus.

Ja, det kan väl inte vara någon som missat att vi faktiskt har haft en jordbävning här i Sverige, närmre bestämt i Skåne. Jag vaknade 06:20 av att hela huset skakade, i ett ryck satte både jag och Linus oss upp i sängen chockade och förstod inte vad som hände. Jag trodde bestämt att jag skulle dö, tankarna som flög runt i huvudet var att ett plan hade störtat eller att en lastbil hade kört in i huset. När det sen slutade återgick jag till vardagen, jag gjorde mig i ordning inför jobbet och cyklade iväg till stationen. Väl på jobb pratade alla om det och det var först då jag fick reda på att det var en jordbävning det handlade om. Satan vad rädd jag var men det var ju en effektiv väkarkloka iallafall.

Snart är det julafton också, av någon anledning har jag ingen julkänsla över huvud taget. Min förra arbetsgivare vill tydligen inte betala ut min lön heller så några julklappar lär det inte bli.

Efter 6 titlar, 6 guld går man och förlorar mot Finland.
Jag har, som ni kanske märker, kollat på Innebandy VM tidigare idag, där det var Sverige - Finland i final.
Efter första perioden såg det förjävla dåligt ut, 4-0 till Finland. Man lyckas hämta upp det under e 2 resterande perioderna och har en ledning med 6-4 med 10 minuter kvar. Vad gör man? Jo, man fixar en straff (som målvakten galant klarar av) och 2 utvisningar som sedan resulterar i 2 mål och oavgjort. Förlängning kommer och Sverige trycker på bra med högt tempo, Finland svarar med många farliga kontringar och får till slut in bollen i mål.

Nederlag? Ja.

Godkväll vänner!
Jag är nyss hemkommen (en timme sedan) från arbetet.
Vi har haft utbildning nu sedan i onsdags och först idag fick vi sälja.
Eller ja, vi har fått alla dagarna om vi ville stanna kvar.
Det gick bra, jag fick 31% order.

Som jag har sagt tidigare så ska jag ju jobba i kundtjänsen, men man får vara på säljavdelningen mellan 2-4 veckor för att lära sig allting. Och det är väl helt okej, det är ju trots allt mycket nytt att få in i skallen.

På söndag får vi besök så idag (eller imorgon) ska jag baaaka!
Jag loade dessutom att ta med mig till jobbet på måndag.

Varje morgon när jag stiger upp mår jag så fruktansvärt illa, jag kan inte gå från sovrummet till storarummet utan att kroppen ger vika så att jag trilla ner i soffan (om jag har tur) av yrsel och utmattning. Efter ca 5-10 minuters lidande mår jag bra igen. Gör mig klar, hoppar på cyklen ochtar mig till tågstationen. Jag mår fortfarande bra, men när jag väl går på tåget (som alltid är proppfullt) och inte får sitta ner blir jag alldeles kallsvettig, yr och mår fruktansvärt illa igen. Jag har dock aldrig kräkts på tåget men varje gång känns det som att det verkligen är dax. Hur pinsam hade inte det varit? Får jag en sittplats brukar det gå bra, det kommer lite illamående då och då men det brukar inte vara så farligt. Varför är det såhär? Det har varit så sedan jag åkte hem från Tunisien då det var såhär hela flygresan hem. Jag är trött på det!

Godkväll vänner.
Jag sitter för tillfället i soffan framför TV:n och ser på idol. Hade jag fått bestämma hade de varit Anna istället för Robin där ikväll. Förövrigt tycker jag att det är riktigt pinsamt så som småtöserna betedde sig förra vekan då Palm röstads ut.

Linus är iväg på kalas idag, jag slapp! Dock ska jag iväg på klas både imorgon och på söndag.


Mina damer och herrar!
Förra fredagen vart jag på en intervju i Lund på ett företag vid namn Online i Lund. Där sysslar dom med försäljning av ett flertal produkter, allt från kläder till tidningar och skraplotter. Samma företag och i samma byggnad har dom också sin kundtjänst där man givetvis svarar på inkommande samtal och mail och därefter kör merförsäljning. Det är alltså dit mina fötter vandrar på onsdag!

---

Tillbaka till idol


Alice är väl helt okej med keep this fire burning
Stackars Robin klarade inte av en av världens bästa låtar - It's my life
Kevin sjunger just nu, överlägset bäst - livin' la vida loca

---

Jag har nog fan ångrat mig, kanske är det för låtens skull men alice är grym med girlfriend.
Robin gjorde bättre ifrån sig men kommer inte upp i samma klass trots ännu en av världens bästa låtar - black or white
Kevin bevisar ännu en gång vad han kan göra med en låt som - hot in here