Nog för att man kan ha snälla, uppgivande föräldrar men någonstans kan man väl dra gränsen. Vad sägs om att dra gränsen mellan skolbuss och taxi?

Jo, på tåget kan man inte ungå alla samtal som pågår. Brevid mig till höger satt en äldre kvinna med en röst grovare än Bengt Magnusson och till vänster sitter än kvinna med sin son, kring 8 års ålder. Dom pratar om skolan, det där klassiska man som förälder brukar fråga sina barn. Mamman säger helt plötsligt "Ja, du ska ta taxin som vanligt hela denna veckan" ungen som förmodligen är van vid detta tittar på henne och instämmer. Sedan frågar han mamman varför hennes nya pojkvän har ett sådant ovanligt namn då hon förklarar att han är från finland och hon ska dit och hälsa på i några dagar. Sonen blir då lite ivrig och frågar var han ska ta vägen - "Jo, du ska vara hos morfar dom dagarna, men då blir det ingen taxi utan då kör morfar dig till skolan" Av någon anledning tycker ungjävlen att detta är skam.

Vad hände med skolbussen, eller som jag själv fick göra trots att jag bodde utanför stan, att cykla in till skolan. Var är vi påväg?