Jag har tagit hit min bror idag för att spela mario med mig och vi håller fortfarande på. Det är rätt kul faktiskt, förr spelade jag och mina dåvarande ingifta systrar det dag som natt. Det kvittade om det så var strålande sol ute, vi satt där som ett par ugglor och spelade. Nu är det min tur på sista banan, the big boss! (1 minut senare: jag klarade det!) och Marcus ropar i bakrunden att VI klarade det, men nej. Han har dött och fårr starta om flera, flera gånger medans jag har hur många liv som helst och har gjort ungeför 90% av banorna.