Jag vill också bli väckt!

Varför ska man alltid göra allt i sista sekund?
Jag ska minsan inte göra mig iordning förän jag måste, vilket ofta resulterar i att jag måste stressa halvt ihjäl mig.
Linus ska absolut inte gå upp på morgonen såvida inte hans pappa ringer och säger att han hämtar honom om 20 minuter, då går han upp. Om man ändå hade haft sådant lyx.

Eftersom jag tycker det är svårt att gå upp klockan 6 på morgon (när jag inte jobbar kvällstiderna) lovade Linus att han skulle gå upp med mig, så vi skulle äta frokust och umgås som ett par. Jo, tjena. Redan innan han sa det visste jag hur det skulle sluta. Aja, 2 av 10 gånger är väl bra?

Ibland kan jag bli förbannad för att han får ligga och sova men inte jag.
Hans mobil funkar dessutom inte, så hans pappa kan inte ringa och väcka honom, han kan inte heller ställa väckarklockan och vägrar vakna när jag säger till. För inte säger jag till mer än 3 gånger, icke! Någon måtta får det vara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback