Okej, vi kör en historia!

Efter en lång arbetsdag vill man bara hem, helst ska det gå snabbt och smärtfritt. Men jobbar man i lund måste man dessvärre ta tåget hem, så som alla andra. Detta resulterar i otroligt fulla tåg, ännu värre när dom är försenade 6 av 7 dagar. Ibland kan man ha tur, och om man har tur får man en sittplats, det är rena lyxen. Den sittplatsen jag fick var inte riktigt lika lyxig, dock rätt givande. Jag hamnade brevid en äldre man, låt säga runt 60 års åldern.. Jag frågade snällt om platsen var ledig då jag till svar fick ett arg och väldigt kort "ja". Jag sätter mig ner och börjar räkna på fingrarna när jag kommer att vara hemma, då jag plötsligt känner hur han drar i sin jacka. Ja, jag satt på hans jacka, med flit. Han vägrade nämligen akta den då jag skulle sätta mig, så jag flyttade den inte utan satte mig på den. När han sen tar upp sin tidning för att läsa börjar jag bli lite irriterad, den här mannen nöjer sig inte längre med ett säte, nej nu ska han ha mitt också. Jag får snällt sitta och le när han varje gång slår till mig då han byter sida. Tiden går och vi närmar oss Landskrona. Helt plötsligt hör jag ett lågt, lågt viskande "herre jesus, åh herre jesuS" om och om igen. Mannen brevid mig verkar uppenbarligen upprörd, han stirrar på allt möjligt, ögonen dom far runt i skallen på honom som om han såg spöken flyga runt. Han reser sig, sätter sig, reser sig och sätter sig igen samtidigt som han börjar sitt viskande igen. "Nästa station, Landskrona" Som ett startskott flyger mannen upp från stolen och springer genom korridiren ut till dörren. Jag som en van pendlare börjar inte gå ut förän tåget har stannat, då jag vet att många ska av och att det tar en stnd innan det börjar röra på sig. När jag kommer ut på perrongen ser jag mannen, han kollar ilsket på tavlan där det visar vilka tåg som går var och när. Han får ur sig "Joooo, men det är ju detta", kollar på tåget som har stängda dörrar, alla utom en, längst fram. Han springer dit och skriker påvägen för fulla muggar på grov skånska "STANNAR DETTA TÅGET I RAMLÖSA?" Sedan försvinner han, jag har inte sett honom sedan dess.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback