Att jobba idag, ja vad ska jag kalla det. Jag var nog mest som en sombie, en vandrande pinne med två ögon och hår likt ett fågelbo. Mina svar kom per automatik, men ingenting annat. Vi åt dessutom ute i solen idag, och det är väl vad jag får kalla för dagens höjdpunkt, eller var det kanske då jag orkade ge ifrån mig ett flin åt jossans skämt. Jag vet inte, i det stora hela är dagen bara grå, ett steg att ta. Men jag gjorde ett bra försök.

Det har pirrat sådär obehagligt i min mage mest hela tiden idag. Jag kan inte sätta fingret på om jag är hungrig eller nervös, en blandad  känsla liksom. Jag vill nog hellre tro att det var någon som tänkte på mig.

Och varför ska alla kärleksfulla par vara ute och hångla just idag? Var jag är tittar, var jag än går.. jo där är dom! Jag vill springa dit, spotta lite på killen och kasta grus i ögonen på tjejen. Varför är det bara jag som ska ha det jävligt? Kom igen, jag vill se lite uppbrott, lite slagsmål, bråk och skrik. Ska det vara för mycket begärt?