Tidigare idag la jag märke till att en av våra katter inte hade synts till på hela dagen, vilket var konstigt eftersom hon följer efter oss vart vi än går. Att hon sen inte kastade sig över matskålen när den fylldes var avgörande, hon var försvunnen. Jag visste att fönstret var glömt öppet på kvällen, och förstod snabbt att hon hade hoppat ut. Nu bor vi på fjärde våningen, en vindsvåning och hon kunde endast vara på två ställen. Taket eller på marken, förmodligen död eller allvarligt skadad. Jag for ut och letade efter henne, eller hennes kropp iallafall. Som tur var hittade jag ingen kattkropp, gick upp igen, öppnade alla fönster och hängde mig ut för att se om hon fanns där, och visst låg hon där, ihop kurrad och gnällde, min lilla bebis. Hon kunde dock inte gå någonstans utan att hon kasade ännu längre ner, närmare kanten. Snabbtänkt som jag är kommer jag på den fantastiska idén att tömma tvättkorgen, köra ut denna genom fönstret och hoppas på att kattskrället förstår vad jag vill att hon ska göra. Det gör hon, det är bara det att jag inte hade tänkt ut planen så bra, när hon kliver in i korgen blir den givetvis tung i andra ändan, det är bara det att för att få den så pass långt bort som katten befinner sig är jag tvungen att bara hålla i den bakre delen och givetvis kasar också tvättkorgen i den ändan katten befinner sig. Ännu en gång är jag snabbtänkt, sliter åt mig korgen, drar för allt vad jag är värd och till slut får jag in katten. Dock med en sträckt nacke och skakiga händer, men jag räddade henne och det är det som räknas.