Jag kan inte
På ett vis kommer jag aldrig att ta farväl, för detta är för mig ingen verklighet.
Jag ser henne inte i det skick hon är, jag känner inte henns smärta.
Jag kan inte föreställa mig en så stor förändring bara på ett ögonblick.
Detta blir verklighet för mig då jag får meddelande om att hon har lämnat oss.
Och då är det försent.
Vad kommer jag att minnas då hela familjen samlas kring jul och födelsedagar, när där alltid är någon som fattas.
Vad kommer jag att minnas?
Ja du Sandra...jag vet hur det känns...första julen utan pappa var väldigt jobbig. Pappa var den som inte kom i tid :)..men att sitta och vänta på den person som man alltid gjort var svårt, för dennna gången kom han ju inte alls. Jag förstår hur du ser på det hela, en jobbig period...men jag tänker på dej också och förstår dej.
Kram Micke (mammas Micke)
Naaaw gumman :( Vet hur de känns. Vi har alltid varit många på alla högtider. Även om vi fortfarande är många så är det alltid en plats som är "tom". Fast det är 7 år sen nu så har jag inte vant mig vid de än att de är en person som är borta när jag kommer hem. Det blir dock lättare med tiden, men jag blir fortfarande ledsen ibland när jag tänker på de. För mig har de hjälpt att fokusera på de positiva och glada stunder man haft tillsammans. Kramiz
Kramar
mormor
Du goa sötta Sandra! förstår precis vad du mennar klart det fattas någon då,klart du blir ledsen.Det får du bli, det är ett sätt att sörga,men det dröjer nog ett tag till du kan känna glädje,och se tillbaka på eran underbara jul tillsammans.Det är ett annat set att sörga vännen.Det är 21år sedan Jennys pappa lämna oss,ibland känns som igår.
Jag känner så med er.
Kram kristina.