Jag har jobbat i Lund i snart 2 år. På stationen i Lund sitter en man nästan dagligen och sjunger. Han sjunger bra, jag känner en viss glädje när jag går förbi honom var morgon i all stress, han sjunger och jag ler. Någon gång ibland ser jag att folk kastar en slant till honom men det är inte allt för ofta. Många gånger har jag tänkt att jag minsan ska ge honom allt mitt skrammel, och mycket riktigt, det har jag gjort nu. Jag gav honom allt jag hade på mig, även om det bara var 5:- Han tackade och jag log.